Candlemass – tung domedagsmetal

De som är intresserade av den tyngre sidan av hårdrocken är oftast väl bekanta med det svenska bandet Candlemass, som bildades i Upplands Väsby utanför Stockholm i mitten av 1980-talet. Bandet har influerat många andra band i samma genre, doom metal, precis som de själva är tydligt influerade av brittiska 70-talsband som exempelvis Black Sabbath. Det som är mest signifikant med Candlemass är antagligen dess första frontfigur; sångaren Messiah Marcolin. Iklädd munkklädnad och med i det närmaste en operalik röst gav han bandet en alldeles särskild prägel som inte var så lätt att kopiera.

Candlemass släppte sin första platta år 1986, kallad Epicus Doomicus Metalicus, och blev genast en succé bland fans av den här genren. Särskilt de som längtade efter ett äkta svenskt band i denna genre var överförtjusta; alla hårdrockare gillade inte mjukare alternativ som Europe, Treat och Talisman. Bandet har alltid haft ett tungt, rent av blytungt sound som kännetecknas av nedstämda gitarrer och mörka toner. Dock handlar bandet inte om enbart detta; det här var en samling duktiga musiker som alla bidrog till bandets sound och prägel.

Candlemass har släppt en rad olika plattor under karriären, där en av dessa är en liveplatta och en annan en samlingsskiva (här som en dubbel-CD). Det tog dock ända till år 2005 innan bandet fick en Grammis, det vill säga hela 19 år efter det att debutplattan kom ut på marknaden. Sångaren Messiah lämnade Candlemass i början av 1990-talet, efter det att liveskivan getts ut, och ersattes av den betydligt beskedligare men duktige sångaren Thomas Wikström. Tillsammans spelade de in skivan Chapter VI år 1992 och kom året efter ut med en skiva sjungen på svenska (där de tolkade den folkkäre sångaren Sigge Fürst). Efter detta lade bandet ned sin verksamhet. Dock kan man inte tvivla på det arv de lämnat efter sig.